portfolioemmapersson

Ungdomarna uppskattar vuxnas närvaro

När jag skulle ut på praktik så tänkte jag först att jag måste vara rolig och häftig för att eleverna skulle gilla mig. Min tanke var att hänga nere i kapprummet för att lära känna ungdomarna och visa mig från min coola sida. Det blev inte riktigt så. Jag kände att det var viktigare att sitta i lärarrummet för att kunna suga ur så mycket som möjligt av lärarna. Eleverna träffade jag bara på lektionerna men de gillade mig ändå. Jag var inte så framåt och pratade inte så mycket med varje enskild elev. Men jag märkte snabbt att alla elever uppskattade en vuxens närvaro.

Jag kunde se att om man satte sig ner enskilt med någon elev så sken denne upp. Först kanske det bara var skolan som diskuterades men efter ett tag kunde eleven börja prata om sin fritid och sina kompisar. Man märkte att de uppskattade när man tog sig tid och bara lyssnade och inte hela tiden tjatade om att de var tvungna att plugga.

Jag minns speciellt en tjej. Jag tog med mig henne till ett eget rum eftersom hon var väldigt omotiverad och ville inte jobba. Vi pratade skrattade och pluggade. Efter lektionens slut så gick hon upp till sin lärare och berättade stolt att hon hade pluggat mycket idag och att det gick lätt. När hon skulle gå vände hon sig till mig och sa: Kan vi inte sitta sådär efter lovet också? Det betydde nog väldigt mycket för henne att jag enskilt tog hand om henne och uppmuntrade att hon visst kunde och att hon egentligen klarade det där själv, jag behövde bara pusha henne lite.

Jag förstår att det finns för lite lärare för att man ska kunna ta med sig eleverna och sitta en och en med alla. Men jag tror verkligen att de uppskattar en vuxens närvaro. De blir så glada när man ställer frågor om deras fritid och vad de tycker om. Att vara lärare handlar inte bara om att lära ut saker, det är så mycket mer!

Det är viktigt att veta sina rättigheter och skylldigheter som lärare

I början av den här terminen så hade vi en föreläsning om en lärares rättigheter och skylldigheter, en föreläsning som var otroligt intressant. Det är klart att jag visste att det finns mycket saker som en lärare inte får göra mot sina elever men efter att vi hade haft den där föreläsningen så blev jag rädd för att bli lärare. Allt verkade så skrämmande, det verkade som att allt var förbjudet för en lärare samtidigt som en elev får göra i princip vad som helst mot sin lärare. Det som skrämde mig mest var när föreläsaren inte kunde svara på vissa frågor utan hennes svar var då att det ännu inte hade varit något sådant fallt så det fanns ingen dom inom det området. Man vet alltså först när det kommer en dom vad man får och inte får göra. Som sagt så blev jag rädd.

Men när jag sedan kom ut på praktiken så insåg jag att det kanske inte var så allvarligt som det lät under föreläsningen. Jag hade tänkt att man lättare skulle tappa tålamodet på eleverna men jag vet inte om jag har haft tur att träffa på snälla elever eller om ungdomar i allmänhet faktiskt är så här snälla. Jag pratade med en lärare om detta och hon sa att mycket handlar om sunt förnuft när man kommer ut som lärare. Visst kan jag hålla med om det men jag är väldigt glad att jag är väldigt glad för föreläsningen vi hade och boken Juridik för pedagoger skriven av Erdis Mare. Det känns skönt att ha sina rättigheter sittande i ryggmärgen när man kanske hamnar i en situation som känns väldigt svår. Det känns också bra ha boken så jag själv kan studera mig fram till ett svar och kanske fräscha upp kunskaperna.

Självklart hoppas man att man inte kommer behöva hamna i så svåra situationer men det är väl samma sak som för läkare. De hoppas väl inte på att folk ska bli så svårt skadade för att de ska kunna få visa vad de kan men om det skulle hända så vet de hur de ska göra. Ja jag vet inte riktigt hur den där liknelsen fungerade men ni kanske förstod lite mer vad jag menar.

Att ha praktik är viktigt

Det bästa under den här terminen har varit praktiken. Jag har längtat till varje praktikdag! Till en början tyckte jag att det var jobbigt att vi skulle ha praktik så tidigt i utbildningen men efter de första dagarna så ville jag bara tillbaka. Jag har aldrig provat på att vara lärare förut så jag var orolig för att jag hade valt fel utbildning. Jag tänkte tanken att jag kanske inte skulle gilla läraryrket. Men så var inte fallet, jag tyckte om det på en gång. Jag tycker så mycket om att jobba med ungdomar så det var riktgt härligt att få komma ut och träffa lite ungdomar.

Det var så många saker som jag inte hade tänkt på vad gäller läraryrket. Ett exempel som kom på tal ganska snabbt var det här med utvecklingssamtal, det hade jag inte haft en tanke på. Min VFU-lärare är själv ganska ung så han berättade om sina första utvecklingssamtal. Att det är väldigt svårt att sitta där och kanske vara 15-20 år yngre än föräldrarna som man pratar med och då ska man sitta där och prata om deras barn när man själv inte har barn. Sådana saker har varit jättebra att kunna prata om med lärarna på skolan. Det är inte bara min handledare som har kommit med goda råd utan alla lärare har visat intresse och tycker att det är roligt att ha en lärarstudent där.

En annan sak som betydde mycket att jag tog upp med min handledare var det här med att själv vara en kristen samtidigt som man ska undervisa i religion. Tidigare hade jag sett det som ett problem medan han kunde berätta om de fördelar som han kunde se med det. Det har varit så bra att jag har kunnat ta upp saker med lärarna när jag har undrat något. Många bidrar gärna med tips och erfarenheter ifrån sin egen lärarutbildning.

Att komma ut i verkligheten på en gång och kunna praktisera det man lär sig i skolan är så bra! När vi har läst något i skolan så har jag alltid tänkt lite extra på det på praktiken och det blir något helt annat att se i hur det ser ut i verkligheten. Så att ha praktik är viktigt!

Det är viktigt att vidga sitt eget perspektiv

När den här terminen startade så var jag säker på vad jag tyckte och tänkte om saker. Jag var ganska säker på hur jag ville vara som lärare. Jag tyckte att det var jobbigt att vi hela tiden skulle läsa saker utifrån flera olika perspektiv. Först började det med ett vetenskapligt perspektiv och jag hade en negativ inställning och tyckte att det var flummigt. Jag undrade hur man kunde se saker ur så många perspektiv. Men ju längre vi kom in i terminen desto mer förstod jag av det vi höll på med. Jag började förstå att vet är viktigt att vidga sitt eget perspektiv.

Jag började inse vikten av att vi jobbar så mycket tillsammans i grupp hela tiden och varför vi ska diskutera allting. Jag har fått nya perspektiv på kunskap, lärande och framförallt på läraryrket. Jag trodde inte att det skulle vara så stor skillnad på olika skolor men det är, det har vi fått se eftersom vi har pratat om varandras VFU-skolor.

Att höra vad andra har att säga är faktiskt väldigt roligt. När jag kommer med en tanke som jag har haft och någon annan kommer med en helt annan synvinkel på det så kan man bli förvånad men även glatt överraskad. Det är härligt att höra olikheter och ta till sig och lära av varandra.                                                                                                                                   

Det går att plugga över internet och man lär sig något ändå.

Till en början så visste jag inte vad jag hade att vänta av distansstudier. Många såg på mig i skräck och sa att du vet väl att man måste ha mycket disciplin när man pluggar på distans. Jag började tidigt tvivla på om jag skulle klara av det. Dessutom så kändes det som att skulle vara svårt att ha en "riktig" skola. Jag frågade mig hur det skulle gå till med exempelvis grupparbeten och redovisningar. Jag var nervös för hur det skulle vara att plugga på högskola, alla verkar plugga så otroligt mycket och det verkade vara så svårt. Men jag bestämde mig för att göra ett försök i alla fall.

Såhär i efterhand så är jag glad att jag gav det ett försök eftersom det ser ganska lovande ut att jag kommer klara den här första terminen. Jag tycker att det har fungerat alldeles utmärkt att plugga över internet. Det passar mig perfekt eftersom jag tänker bäst på kvällen och inte på morgonen. Jag gillar flexibiliteten och känner inte att det här med disciplin sätter stopp för mig. Det är ju ingen lärare som håller koll på de som går på campus heller, högskolan handlar väldigt mycket om eget ansvar. Jag gillar det eftersom jag inte vill bli behandlad som ett barn, jag har alltid gillat eget ansvar eftersom jag vet att jag klarar av det. Jag tycker bara att det känns mer utvecklande och rätt i tiden att kunna sitta och studera över internet.

Vi hade en föreläsning med Jan Svärdhagen som handlade om IT, det var de bästa föreläsningen under hela året! Han var så positivt inställd till lärande genom andra hjälpmedel och allra helst genom IT. Många andra föreläsare vi har haft verkar tycka att det är en belastning att distansarna med sig medan han såg det som en tillgång. Han uppmuntrade att man skulle kunna prata med varandra och kolla upp saker på internet medan han pratade. det visar på en tydlig utveckling och att distansstudier fungerar alldeles utmärkt bara man har rätt inställning.                                      

Nu har jag kommit fram till slutet på min portfolio. Jag ska berätta 5 stycken lärdomar ifrån terminen som gått.

- Det går att plugga över internet och man lär sig något ändå.
- Det är viktigt att vidga sitt eget perspektiv.
- Att ha praktik är viktigt.
- Det är viktigt att veta sina rättigheter och skylldigheter som lärare.
- Ungdomarna uppskattar vuxnas närvaro.

vi fick i uppgift att titta på hur elever påverkas av sina uppväxtvillkor och synen på kunskap. Det jag lärde mig mest av under den här perioden var Vfu:n, det är där marn verkligen ser vad eleverna tycker och tänker och man har chans att analysera deras beteende. Min VFU lärare och jag talade om uppväxtvillkor och om det är något som han brukar reflektera över. Men han berättade att han inte brukade tänka något på det. Det enda han kände att han kunde reflektera över var när det för ett tag sedan kom ensamkommande flyktingbarn hit till byn, här i byn är det ganska ovanligt. Det var svårt för barnen med språket och undervisningen blev svår för lärarna. Men alla kämpar på och det verkar fungera bättre och bättre. Men man märker tydligt när ett barn verkligen har haft en strulig uppväxt. Barnet behöver inte alls vara den bråkigaste utan det yttrar sig mer i att barnet har annat att tänka på. Det kan vara svårt att hålla koncentrationen i skolan.

Synen på kunskap är oockså något som präglas av hur man är uppväxt, om föräldrarna talar illa om kunskapen som lärs ut i skolan så blir barnen också väldigt negativa.

Det här med kunskap diskuterade jag med två lärare och det vi kom fram till var: Kunskap är något man plockar fram när man behöver det.

Vi fortsatte terminen med att åka till falun tre dagar. Dessa dagar skulle handla om riklig språkanvändning och vi fick prova en hel kreativt tänkande. Bland annat så blev vi uppdelade i mindre grupper, fick ett varsitt citat och verktyg för att illsutrera detta citat på ett kreativt sätt. I vår grupp bestämde vi oss för att uttrycka oss genom lera och fotografering.



Vi fick än en gång prova på att dramatisera lite och försöka släppa loss. En lektion handlade även om det matematiska språket. Detta är jag lite tveksam till om jag kommer använda mig av. Jag har svårt för att se att man SO lärare på högstadiet använder sig av matte. Eller förresten just i skrivande stund så kom jag på att man kommer räkna population och räkna procent vad gäller val och politik. Jo så lite matte verkar det faktiskt finnas i det mesta. Men den lektionen som vi hade i Falun var inte så givande. Vi fick sitta i mindre grupper och göra tändsticksuppgifter, jag hade svårt för att veta vad de ville att vi skulle ta med oss.

Det är otroligt kul att titta efter riklig språkanvändning. På min VFU efter detta så var uppgiften att se hur mycke de använde sig av riklig språkanvändning. Jag insåg snabbt att de lärare som jag går med var väldigt duktiga på detta. Man behöver inte göra nåt stort av det utan det räcker med väldigt små medel. Under lektionen som jag var med på så hölls en genomgång av demokrati och diktatur och hur Sverige styrs. Lärarna läste för sina elever, delade ut papper så att eleverna kunde följa med. Eleverna fick anteckna och diskutera. Lärarna var noga med att skriva och rita på tavlan och där fanns även en del procenträkning med på tavlan.

Detta område har varit det allra svåraste under hela terminen. Att sätta sig in i olika teorier är inte min starka sida eftersom jag ofta tänker att man ska lära sig det som är rätt. Men jag har insett att gränsen mellan vad som är rätt och vad som är fel kan vara väldigt svår att se. Ju äldre jag blir desto svagare blir strecket mellan rätt och fel, det finns nästan alltid en gråzon och det är väl kanske där nånstans som de utvecklingspsykologiska teorierna är.

Under ett av seminerierna försökte vi strukturera upp teorierna lite bättre genom att göra som en bingobricka där vi försökte fylla i rutorna vad som var viktigt i just den teorin, vad läraren har för roll, elevens roll och vad som ska vara motivationen till lärandet.

Jag har inte skrivit ett inlägg här på väldigt länge men skolan har ändå pågått i full fart hela tiden och jag har samlat på mg massa mer att lägga upp här.

Jag börjar i den ordningen som vi har jobbat. Först var det en VFU period på några dagar. De dagarna skulle handla om hur skolan dokumenterar eleverna. De lärare som jag talade med tyckte alla att det var svårt att hitta tid för detta under dagarna när de är i skolan. Många tyckte att det var viktigt men att det kunde kännas ganska onödigt i de fall där det var väldigt skötsamma elever så det knappt fanns något att dokumentera utan det kändes som att man måste "krysta" fram något.

Jag hade tur när jag var för just en av de dagarna så skulle lärarna ha en halv studiedag för att diskutera just detta med elevdokumentation. Rektorn på min VFU skola är ganska ny där och han har uppmärksammat att elevdokumentationen måste förbättras. Lärarna har förståelse för detta men undrar hur de ska ha tid för allt. Många lärare jag talade med säger också att just sådana här saker har man inte fått övat på under lärarprogrammet. Utvecklingssamtal är en annan sån här sak som flera lärare har tagit upp och pratat med mig om. De beskriver det som något väldigt svårt och nervöst och något de inte alls var förberedda på efter att ha utbildat sig.

Mina reflektioner över detta är att lärarprogrammet bör prata en hel del om just sånt där som inte tillhör någon ämnesinriktning i skolan. Det som verkligen är verklighetsbaserat. Hur ser det faktiskt ut på skolorna? Vad kommer man i verkligheten stöta på när man börjar jobba som lärare?

Jag har varit ute på verksamhetsförlagd utbildning på celsiusskolan i Edsbyn. Detta har varit något väldigt positivt för min del. Jag har kommit på att det verkligen är lärare jag vill bli, det har varit fantastiskt roligt. Eleverna är mycket snällare än vad jag hade föreställt mig. Min handledare har god kontakt med eleverna och gör lärandet till något enkelt. Han hamnar i situationer som skulle kunna uppfattas som stressande men handskas med det hela på ett lugnt och bra sätt. Jag satt och bara observerade under en musiklektion där eleverna sprang omkring och jobbade själva i grupp. Lärarens uppgift var bara att kolla läget och se till att det inte blev alltför stökigt. Han behövde aldrig höja rösten, eleverna hade sådan respekt för honom att han kunde ha kontroll utan att stressa upp sig. Hur får man den respekten man förtjänar av eleverna? Hur håller man sig lugn utan att bli överkörd av eleverna? Hur kan man hålla en god undervisningsnivå även fast eleverna sitter på olika håll och jobbar? det här var några frågor som jag ställde mig under mina första dagar ute på praktik. Jag blir imponerad av duktiga lärare och jag njuter av att få vara med och lära mig av dessa.

Jag vill inleda med att skriva att jag inte har läst någon annans inlägg innan om det skulle vara så att jag skriver lika som någon annan eftersom många redan har lagt ut sina texter.

Jag blir frustrerad när jag läser om hållbar utveckling. Jag läser i WWFs text lärande på hållbar väg att denna formulering finns i grundskolans kursplan: ”Skolan skall med sin undervisning i hem- och konsumentkunskap sträva efter att eleven utvecklar förståelse och ett bestående intresse för hur handlingar i hushållet samspelar med hälsa, ekonomi och miljö såväl lokalt som globalt.” Jag har inget minne av att vi någonsin diskuterade miljö, hälsa eller ekonomi när jag gick i grundskolan. Jag kan även erkänna att jag inte hade en aning om vad hållbar utveckling var innan vi började läsa om det här.

Där tycker jag att jag ser ett problem. Det kan vara så att jag är ett UFO som inte alls hänger med i samhället eller så kan det vara så att jag är en normal 22 åring som inte har koll på dessa saker. Jag frågade runt lite bland mina vänner och de flesta hade ingen aning om vad hållbar utveckling handlade om. Om jag ska vara ärlig så är det inte helt klart för mig även fast jag har läst och hört om det nu.

Jag förstår att jag kan göra någonting, jag förstår att jag kan åka mindre bil, källsortera, köpa ekologisk mat o.s.v. Men vad gör det i praktiken för skillnad? Jag inser att jag är väldigt omodern som inte sorterar mina sopor, där vet jag att jag kan göra bättre och jag vet att det har med hållbar utveckling att göra. Men hur får vi sådana som mig och andra vanliga människor att faktiskt ta steget att göra det? Problemet ligger i att det måste bli coolt att vilja hjälpa till. Det handlar inte bara om soporna, det handlar om allt i vårt samhälle. Det handlar om att ta ansvar för att vi äger jorden tillsammans. Det låter fint men hur gör vi det.

I WWFs text står det att det är viktigt att arbeta med visioner. Jag instämmer. Får man en vision eller en dröm om hur något ska vara så vill man uppnå det. Jag hörde en gång någon som sa step back in to your dream, när man inte längre vet varför man gör saker så gå tillbaka till drömmen du hade från början. Kanske svaret ligger i att varje enskild person ska drömma om hur världen ska se ut. Det kanske är stort att drömma om hela världen, men att faktiskt drömma om hur mitt kvarter ska se ut kanske kan hjälpa. Jag vet inte, jag har inga svar bara massa frågor.

Detta känns för stort för att ta in, jag känner mig inte som ett kugghjul i symbios med andra kugghjul. Jag snurrar ensam och vad har man då för nytta av ett kugghjul?

Det kan vara så att jag är ett UFO men det kan även vara så att jag är en normal 22 åring.

Referenser

WWF lärande på hållbar väg

Claesson, Anders. Föreläsning, Hållbar utveckling. Utmaningar för framtiden. Högskolan Dalarna. 2009-10-09

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag försöker verkligen att intressera mig för allt vi läser om, men det går inte. Jag måste vidga mina vyer! Detta kändes inte som något som tilltalade mig, jag läser, blir lite upprörd men när jag har pluggat färdigt för dagen så glömmer jag vad jag har läst. Det är såna som mig som gör att det inte går framåt med tanken om hållbar utveckling. Jag tycker det är bra att vissa engagerar sig i det men att det inte är något för mig. Kom inte och inkräkta på mitt liv. Jag har mitt liv som jag trivs med. Nä usch jag är trött och på dåligt humör, jag tar hand om miljön en annan dag..

Nu har vi startat ett nytt avsnitt i skolan som handlar om genus och kön. Har suttit på första föreläsningen idag och känner att detta kommer bli intressant. Känner också att jag inte bryr mig så mycket som många andra gör och blir inte speciellt upprörd över hur det ser ut i vårt samhälle. Jag är inte så värst intresserad av att ta reda på varför det ser ut som det gör, jag tycker mer att det är bra att konstatera ATT det ser ut på ett visst sätt och sedan jobba därifrån.
Dagens föreläsning var mer en introduktion till avsnittet och förvirrade mer än vad det redde ut. Det som redde ut mest och förklarade bäst var genomgången av skillnaden mellan genus och kön. En kort beskrivning kan vara: kön=socialt, genus= biologiskt.

Stina Jeffner inledde med en berättelse som hennes vännina berättat. Vänninan jobbar som idrottslärare och hade kommit in på sin lektion där hon upptäckte något som hon sett många gånger förr. Nämligen att pojkarna sprang omkring och lekte med bollar medan tjejer satt på bänkarna och väntade på att lektionen skulle börja. Detta gjorde henne upprörd. Detta gjorde inte mig upprörd.

Jag tyckte det var intressant att det är så och kunde känna igen det från min egen skoltid. Jag har inte reflekterat över det tidigare men gjorde det nu och fann att jag inte alls tyckte att det var upprörande. Hon frågade sig vad man kunde göra åt det? Jag frågade mig om man måste göra något åt det? Vad spelar det för roll att det ser ut på detta sätt? Är jag för dåligt insatt i detta för att förstå att jag borde bli upprörd? Kan det inte få se ut på det här sättet? Är det meningen att killar och tjejer ska bli likadana?

Ja som ni ser så har jag många frågor och hoppas kunna få svar på några under vägens gång. Är väldigt nyfiken på vad jag kan lära mig i detta ämne och jag ändrar gärna min åsikt om jag upptäcker något som gör att jag kan ändra mig. Jag vet inte alls det rätta men jag är nyfiken på att se vad detta kan göra med mina tankar..

oj nu har jag verkligen glömt bort detta och det är inte bra. Det här arbetet går inte så bra men men det är bara att ta nya tag nu då. Vi har i alla fall fördjupat oss i skolans hsitoria. Här följer en text som jag skrivit.

Skolans historia

Nu ska jag försöka reflektera lite över det jag har lärt mig genom vår kurslitteratur och våra föreläsningar. Det första jag vill börja med är något som Göran Morén sa i sin föreläsning. Nämligen att ordet skolan betyder fritid på grekiska. Vilket jag inte tror många förknippar det med nu för tiden. Men när skolan startade så var det lyx att få gå till skolan, man var privilegierad om man hade tid med det. Tänk om man idag skulle berätta det för sina elever, då tror jag att de bara skulle skratta.

Något som i början av skolan tillkomst var viktigt var att lära praktiskt utifrån andra människor. ”De vuxna fick tillfälle att lära ut allt från enkla handgrepp och arbetsmoment till värderingar och traditioner.” (Hartman 2005 s. 21) Jag undrar vart detta att lära sig ifrån sina föräldrar har tagit vägen i vår tid? Det verkar inte som att det uppmuntras lika mycket längre, visst har eleverna praktikdagar men det är inte så mycket. Skolan har lagts på allt ansvar för att lära ut. Jag hade nog tyckt att det skulle varit roligt att få lära mer av mina föräldrar.

Kyrkan hade stor makt vad gällde skolan, det var tack var kyrkan som folk lärde sig läsa redan på 1600-talet genom husförhören som hölls.

I 1686 års kyrkolag ålades föräldrar och husbönder att lära barn och tjänstefolk att läsa. De skulle också lära sig den kristna trons huvudstycken enligt katekesens framställning. Kyrkolagen uppdrog åt prästerskapet att genom husförhör kontrollera och bokföra att föräldrarna fullföljde sin undervisningsplikt med godkänt resultat. (Hartman 2005 s. 27)

På vissa ställen i Sverige så fanns husförhören kvar ända in på 1900-talet, vilket känns som att det var alldeles för länge.

Redan år 1620 grundades gymnasieskolan och tyngdpunkten i undervisningen låg då på latin och teologi. Det är spännande att se hur nästan allt handlar om kristendom medan det idag känns som att det helst ska plockas bort. Det var först på 1800-talet när industrialismen tog fart som man tog in fler andra ämnen och gymnasieskolan inte bara fanns till för kyrkorna.

1842 infördes skolplikt vilket många var negativa till. Bönderna ville ha barnen hemma för att hjälpa till med gården och de välbärgade ville ha hemundervisning för sina barn. ” Det gick 100 år innan den 6-åriga skolplikten var fullt genomförd i hela landet.” (Hartman 2005 s.41)

1962 införs den 9-åriga grundskolan.

Grundskolereformen innebar att man förde samman tidigare parallella skolformer. Folkskolans övre del, fortsättningsskolan, realskolan, flickskolan och delar av tidigare yrkesutbildningar kom i sammanslagen form att utgöra grundskolans övre årskurser. (Hartman 2005 s.51)

För förskolan har det dröjt innan de har fått ett riktigt erkännande att det är en viktig del. ”Barnomsorgen sågs som en privat angelägenhet och inte något som samhället behövde blanda sig i.” (Hartman 2005 s. 55) Ett exempel på det är ju att det dröjde enda till 1998 innan det bildades en läroplan för förskolan.

Jag tycker att det är fascinerande att skolan har funnits så otroligt länge, att det går att föra tillbaka enda till medeltiden. Tänk vad den har utvecklats och vad den utvecklas hela tiden. Vi är aldrig nöjda vilket kanske är bra men man undrar om allt faktiskt behövs. Jag funderar på om skolan är för pressande för barnen och ungdomarna och det börjar redan i tidig ålder. Barnen förväntas kunna massa saker redan innan de börjar skolan. Det pratas om betyg i yngre åldrar. Det är inte bara ungdomarna som ska jämföras och pressas. Ska inte barnen få vara barn ett tag.

Mina frågeställningar:

Vad hade hänt om kyrkan hade fortsatt ha en betydande roll i skolan? Skulle vi ha blivit inskränkta och främmande för ny kultur?

Behövs verkligen allt som barnen och ungdomarna lär sig i skolan?

Referenser

Hartman Sven, ”Det pedagogiska kulturarvet” 2005 Natur och kultur Stockholm

Göran Morén, föreläsning 12/2

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag som är engagerad i kyrkan har under det här avsnittet funderat mycket på kyrkans roll i samhället och skolan förr och nu. Jag tycker att det är tråkigt att kyrkan tappar i förtroende men skulle samtidigt inte vilja att det var som förr. Jag vill inte ha en kyrka som bestämmer över andra, jag vill inte ha en kyrka som bara ser sitt eget som det enda sanna sättet att leva. Jag tycker det är viktigt att man är öppen för andra saker även fast man själv vet vad man tror på. Det är nog vad jag har reflekterat mest över i detta avsnitt. I övrigt så tyckte jag inte att avsnittet var så värst intressant.

idag har varit en riktigt intressant dag. föreläsningen som vi hade på eftermiddagen var dagens höjdpunkt, Lena från lärarnas riksförbund pratade om lärares rättigheter och skyldigheter. hon gick igenom vad man får göra mot elever, vad man inte får göra, hur mycket tillsyn man ska ha, när mitt ansvar är o.s.v. jag började fundera på att det finns väldgt många saker en lärare inte får göra. det finns väldgt många saker man kan bli anmäld för när man är lärare. något som verkligen gick upp för mig var att det verkar som att lärare ska tåla hur mycket som helst utan att man får reagera. en annan sak som kändes väldigt joigt var när några elever ställde frågan om vissa händelser somm skulle kunna hända och svaret då blev: - det vet man inte förrän det finns någon dom om något sådant fall, och det finns det inte än. Min tanke blev då att snälla låt mig inte vara den som får en dom emot mig! det var alltså väldigt oklara riktlinjer för vad som är tillåtet och inte. frågan blir om man övethuvudtaget vågar ta i en elev, ska det behöva gå så långt att man inte vågar klappa någon på axeln. jag hoppas verkligen det här löser sig när man börjar jobba, man kanske slappnar av mer och inser att det inte är så jobbigt. jag kanske inte alls reagerar och blir upprörd så jag ens kan vara i närheten av att kunna få någon anmälan mot mig.

jaja detta kanske blev ett enda virr varr men skriver mest för att jag själv ska komma ihåg mina tankar ifrån dagen.

dagens lärdom: att vara lärare är mer än att bara lära ut. jag måste läsa på i paragrafer och domar...